Pucken befann sig i Buffalos anfallszon men inom loppet av några sekunder hade Tampa Bay snott åt sig pucken, lagt några passningar och pang så låg den i mål bakom den svenske burväktaren Linus Ullmark. En scen som Tampafansen hade blivit bortskämda med under 2018-19 men som ofta hade lyst med in frånvaro i inledningen av den här säsongen. Visserligen hade det bara gått ungefär en månad av den nya säsongen men laget som tangerat rekordet på flest vunna matcher 2018-19 hade plötsligt visat sig mänskliga. Det var som att något hänt med lagets självförtroende efter den försmädliga förlusten i första omgången i Stanley Cup-slutspelet våren innan. Tampa Bay hade åkt ut med buller och bång i fyra raka matcher mot Columbus Blue Jackets. En av de största skrällarna i Stanley Cup på senare år.
Slog Mogilnys rekord
Scenen som beskrivs är bara drygt två veckor gammal och om vi som var på plats den där novemberkvällen i Globen bevittande vändpunkten på Tampas säsong är svårt att säga. Laget har både blandat och gett sedan segrarna i Stockholm. Samtidigt har ju Tampasupportrarna fått lära sig den hårda vägen att bra spel i grundserien inte nödvändigtvis behöver betyda succé i slutspelet. Men det gäller ju att spela så pass bra att man tar sig till slutspel. För att det ska lyckas måste Tampa vinna oftare än vad man hittills gjort. Kucherov har själv sagt att det inte spelar någon roll hur många poäng han gör. Allt handlar om att vinna Stanley Cup. Men förmodligen hör de där två sakerna ihop. Om Tampa ska ha möjlighet att utmana om Stanley Cup i vår, då är det viktigt att poängproduktionen från den ryske storstjärnan kommer igång.
Och det är bara att konstatera att den spelare som förra året vann poängligan i NHL och som samtidigt slog rekordet för mest poäng av en rysk spelare under en säsong, hittills är långt ifrån sin forna form. Visserligen har poängproduktionen sett lite bättre ut efter matcherna i Stockholm. Fram till matchen mot St Louis i tisdags, då Kucherov skadade sig, hade han gjort poäng i varje match efter dubbelmötet i Globen. Och natten mot söndagen blev det två nya poäng i segermatchen mot Anaheim Ducks. Men det är långt kvar till storformen från förra säsongen, då Kucherov med sin 128 poäng inte bara vann poängligan utan också slog det 26 år gamla rekordet för mest poäng av en rysk spelare under en NHL-säsong.
Alexander Mogilny
1993, samma år som Kucherov föddes, hade Alexander Mogilny avslutat sin tredje NHL-säsong med 127 poäng på 77 matcher för sitt Buffalo Sabres. Det mesta antalet poäng för en rysk spelare i NHL under en säsong, och ett rekord som alltså skulle stå sig ända till säsongen 2018-19 då Kucherov slog det. Individuellt sett skulle Mogilny aldrig göra samma succé, men han fortsatte att göra mycket poäng under sina resterande år i NHL och representerade förutom Buffalo även Vancouver, Toronto och New Jersey (med vilka han också vann en Stanley Cup- titel).
Men trots sin skicklighet som ishockeyspelare och sin fantastiska poängproduktion i NHL så skulle Mogilny bli mest känd för något han gjorde utanför isen. Mogilny var nämligen mycket mer än bara en fantastisk poängmaskin och målgörare. Det var han som bröt mark för alla ryska spelare i NHL. Men för att förstå hur revolutionerande det var när Mogilny kom till NHL måste vi gå tillbaka ytterligare en tid.
Superfemman dominerade på 80-talet
1980 hade det ryska ishockeylandslaget förlorat i OS mot ett amerikanskt amatörlag. Att "Den röda maskinen", som laget kallades, förlorade mot ett gäng amerikanska collegespelare var en stor prestigeförlust. Inte minst i en värld där kampen om världsherraväldet stod mellan två supermakter: kapitalistiska USA och kommunistiska Sovjet. För de senare var ishockeylaget en av de största symbolerna för landet och dess politiska system. Ishockeyspelarna var inte välbetalda proffs som i NHL utan hockeysoldater i den sovjetiska Röda armén. Klubblaget CSKA Moskva var nämligen på den tiden en del av Röda armén och eftersom alla unga män var tvungna att göra militärtjänst kunde man rekrytera de bästa hockeyspelarna till såväl klubblag som landslag. Att detta lag förlorat mot ett gäng amatörer var en stor prestigeförlust.
Viktor Tichonov mannen som ledde det sovjetiska laget i förlustmatchen fick uppgiften att återupprätta landets heder. Tichonov, som var tillsatt av ingen mindre än Sovjetledaren Leonid Brezjnev, behövde hitta nya spelare som kunde ersätta de gamla superstjärnorna som Michailov, Charlamov och Petrov. Tichonov bestämde sig för att satsa allt på fem killar i tjugoårsåldern och bygga laget kring dem. Fetisov, Kasatonov, Makarov, Larionov och Krutov skulle snart bli kända som den ryska superfemman och de skulle vara den starkast bidragande orsaken till ryssarnas dominans i hockeyvärlden under 1980-talet. Men spelarna fick betala ett högt pris för sin framgång. De var instängda på en träningsanläggning elva månader om året och fick sällan träffa sina familjer. Sergej Makarov berättade senare i SVT-dokumentären CCCP-hockey vad som hände om man avvek från anläggningen.
-Man blev fråntagen sin bonus. Men det var inte det värsta. Det var att behöva sitta i långa möten med Tichonov och de andra ledarna och få höra vilken usel människa man var, berättade han i dokumentären.
Den enda glimten av ett vanligt liv som spelarna fick var när de tittade ut genom bussfönstret från träningsanläggningen på väg till ishallen. På utlandsresorna var de bevakade. Vjatjeslav Fetisov berättade långt senare att det fanns med KGB-agenter på resorna för att se till att spelarna inte flydde. Fetisov berättade om hur han en gång blev hotad av en av agenterna. Om Fetisov skulle vilja spela för landets "fiender" så skulle agenten se till att han hamnade i Sibirien och aldrig kunde komma därifrån. I och med den nye ledaren Gorbatjovs glasnost och perestrojka började dock landet öppna upp sig i slutet av 80-talet och 1989 krävde både Larionov och Fetisov att de skulle få spela i NHL. Men de fick nej. I stället skulle det bli en annan spelare som banade vägen för de andra ryska stjärnorna.
Mogilny draftades av Buffalo
Alexander Mogilny tillhörde årgången under spelarna i superfemman och tanken var att han tillsammans med andra talanger i samma ålder, som Sergej Fedorov och Pavel Bure, skulle ta över efter det gamla gardet. Precis som Fetisov, Larionov och kompani fostrades Mogilny i armélaget CSKA Moskva. 1986, vid endast 17-års ålder, debuterade han i CSKA och gjorde 15 mål den första säsongen. Mogilny blev snart uttagen till juniorlandslaget och det skulle inte dröja länge innan han även spelade i seniorlandslaget. 1988 togs Mogilny ut som yngsta spelare till Sovjets OS-trupp och var med och vann guld.
Samma år blev han draftad av Buffalo Sabres i den femte rundan i det årets draft. Mogilny var känd hos de flesta NHL-lagen men att han blev vald så sent berodde på att de flesta trodde att chanserna att få loss en rysk spelare var små. Sabres dåvarande General Manager Gerry Meehan valde ändå att ta chansen. Ett halvår senare skickade Meehan sin medarbetare Don Luce, Sabres chef för spelarutveckling, till Anchorage i Alaska för att se Mogilny spela junior-VM. Luce stötte på Mogilny när han gick runt i korridorerna i arenan, gav honom sitt visitkort och berättade för den unge ryssen att han blivit draftad av Buffalo. Mogilny hade inte gjort mål i sin senaste match och Luce sa till honom på engelska att det skulle bli tufft i nästa match mot Kanada, osäker på om den unge ryssen förstod språket. Mogilny tittade på Luce och sa på tydlig engelska att han skulle göra tre mål, vilket han också gjorde. Turneringen slutade med att Mogilny och hans kedjekompisar Sergej Fedorov och Pavel Bure ledde Sovjet till guld i hela turneringen. Men det var inte bara en guldmedalj som Mogilny skulle ta med sig hem från USA-besöket. Mötet med Sabres chef för spelarutveckling hade gjort intryck på Mogilny och skulle finnas kvar i den unge ryssens minne när han återvänt till hemlandet.
Mogilny hoppar av
När hockey VM hålls i Sverige ett antal månader senare är laget som dominerat landslagshockeyn under 80-talet storfavoriter. Sedan förnedringen i OS 1980 har Sovjetunionen vunnit två OS-guld, fyra VM-guld och en Canada Cup-titel. Och laget håller än en gång för trycket. Den gamla superfemman uppbackad av nya talanger som Mogilny ser till att Sovjetunionen vinner ytterligare ett guld. Som tack har de ryska VM-spelarna belönats med några dagar ledigt innan det bär hem igen till moderlandet.
Men Alexander Mogilny har helt andra planer än att spendera några lugna dagar i den svenska huvudstaden. Det har gått fem månader sedan han mötte Sabres chef för spelarutveckling Don Luce i Alaska, och det är här i Stockholm som den unge ryssen bestämmer sig för att sätta sina planer i verket. Med hjälp av en ryss som han bekantat sig med i Stockholm ringer Mogilny upp Don Luce och säger att han är redo att hoppa av. Snart befinner sig Luce och Sabres General Manager Gerry Meehan på ett plan till Stockholm. Det som händer sen skulle kunna vara hämtat ur en spionroman med Kalla Krigs-tema.
Det är den 3 maj 1989. Don Luce och Gerry Meehan landar i Stockholm vid elvatiden på förmiddagen. Deras mål är att så snart som möjligt träffa Mogilny.
-Vi hade arrangerat ett möte med Mogilny och hans representanter senare på kvällen men de dök oväntat upp på vårt hotell, berättade Meehan i en dokumentär av den kanadensiska tv-kanalen Sportsnet som gjordes för några år sedan.
Som taget ur en spionroman
Sabres representanter kom överens med Mogilny och dennes bekant, Sergej Fomitjov som fungerade som översättare, att de skulle ses igen i en lägenhet senare samma kväll. Men lite senare ringer Fomitjov och säger att han tror att de är förföljda och ber i stället de båda klubbrepresentanterna att ta sig till ett köpcentrum i Stockholm. Luce och Meehan sitter och väntar i en bil utanför köpcentret då en dörr plötsligt rycks upp och Alexander och Sergej hoppar in. De fyra männen åker snabbt i väg från platsen rädda för att bli förföljda. Samma kväll beger sig Meehan till den amerikanska ambassaden för att ordna resedokument, eftersom de ryska hockeyspelarnas pass alltid beslagtas när de åker på turneringar utomlands.
Men det är inte självklart att Mogilny får flyktingstatus och representanterna för Sabres blir tillsagda att komma tillbaka till ambassaden om ett dygn. Det som händer dygnen efter att Mogilny plockats upp utanför köpcentret skulle kunna vara taget ur en spionroman. Sällskapet byter hotellrum flera gånger, eftersom de misstänker att de både är förföljda och avlyssnade, och ägnar en stor del av tiden åt att köra runt i en bil i Stockholm med omnejd för att skaka av sig eventuella förföljare. Samtidigt pågår förhandlingarna om Mogilnys kontrakt. Till slut lyckades man komma överens om ett kontrakt värt en miljon dollar utspritt på fem år, efter att Mogilny börjat med att kräva en miljon om året vilket var mer än någon spelare i Buffalo Sabres tjänade vid den tiden.
De nervösa dygnen får ett slut då Mogilny, Luce och Meehan till slut landar på JFK-flygplatsen i New York och möts av ett stort pressuppbåd. Avhoppet blir en världsnyhet som når en betydligt större skara människor än de som normalt intresserade sig för nyheter som har med hockey att göra. Att en av Sovjetunionens bästa ishockeyspelare hoppat av till den stora fienden i öst ger storpolitiska svallvågor som når långt utanför hockeyvärlden. Hockeymässigt skulle avhoppet också ha stor betydelse. Det var Mogilny som banade väg för det som tidigare ansågs omöjligt: Att ryssar skulle kunna spela i NHL. Proffsishockeyn skulle förändras för alltid.
Sergej Fedorov
Hyllas av Fedorov
Det tog flera månader men till slut blev Mogilny beviljad politisk asyl i USA. När han började göra sig hemmastadd i sitt nya hemland blev det också succé på isen. Sin fjärde säsong i NHL gjorde han 127 poäng, mest poäng någonsin för en rysk spelare under en säsong. Ett rekord som alltså skulle stå sig i hela 26 år fram till att Kucherov slog det förra säsongen. Mogilny skulle under sin NHL-karriär göra 1032 poäng på 990 matcher, vilket är den tredje bästa totala poängskörden av alla ryssar i NHL. Att han var en av de allra bästa bekräftades också av Mogilnys gamle kedjekompis från juniortiden Sergej Fedorov, i en artikel på den amerikanska sportkanalen ESPN:s sajt. När Fedorov fick frågan om vem av honom själv, Mogilny och Pavel Bure som var bäst så var svaret givet.
-Alex var den starkaste. Han var smidigast, snabbast och hade det bästa skottet.
Stora ord från den ende enda ryss som tillsammans med Alexander Ovechkin gjort fler poäng totalt i NHL än Mogilny.
Kucherov drömde tidigt om NHL
När Nikita Kucherov föddes 1993 var det i ett helt annat Ryssland, än landet Mogilny lämnat fyra år tidigare. Muren hade fallit och i det fallet dragit med sig hela Sovjetunionen, som nu delats upp i självständiga stater. Landets nye president Boris Jeltsin experimenterade med demokrati samtidigt som de som kunde roffade åt sig så mycket det bara gick i det nya marknadsekonomiska systemet, som hastigt ersatt den kommunistiska planekonomin. Mycket hade också hänt inom hockeyn. Fetisov, Larionov och de andra medlemmarna i den gamla superfemman hade kort efter Mogilnys avhopp fått tillåtelse att lämna landet och söka lyckan i NHL.
Det var i den världen Nikita Kucherov växte upp. Att en gång spela i NHL ansågs inte längre vara en ouppnåelig dröm för en pojklagspelare i Ryssland. Att Kucherov var en av många ryska talanger som hade sådana drömmar vittnar en historia från Kucherovs första coach Gennadij Kurdin om. Kurdin och Kucherov satt fast i en bilkö och Kurdin klagade på sin gamla rishög till bil. "När du blir NHL-proffs. Köper du en bil åt mig då?" utbrast Kurdin plötsligt. "Det ska jag göra" svarade den unge Nikita. Kurdin glömde snart historien men inte Kucherov. När Kucherov många år senare skrivit kontrakt i USA fick Kurdin ett telefonsamtal från Kucherovs mamma Svetlana där hon bad Kurdin välja den bil han ville ha. Tränaren som för länge sedan glömt bort episoden blev minst sagt paff.
Började spela i för stora skridskor
Kucherovs ishockeykarriär hade börjat i femårsåldern då han fick sina första skridskor. Det var svåra ekonomiska tider de första åren efter Sovjetunionens fall, men mamma Svetlana lyckades köpa ett par skridskor på avbetalning. Skridskorna var tre storlekar för stora och Nikita fick dela dem med sin äldre bror Denis. Fördelen var att Nikita kunde använda dem i tre säsonger. Den unge Nikita började snart utmärka sig på isen och fick spela med de ett år äldre 92:orna där han snabbt fick en radarpartner i en annan framtida NHL-spelare; Nikita Gusev som i dag spelar i New Jersey Devils. Kucherov hade inte någon direkt snabbhet på den tiden mindes tränare Kurdin, men tack vare Kucherovs och Gusevs snabba passningsspel visade de sig överlägsna. Kucherov och Gusev var så bra att laget hade fans som kom för att se dem både på borta- och hemmaplan.
Succén i pojklaget gjorde att radarparet snart fick flytta till CSKA Moskva. Men laget var inte längre ett armélag som på Larionovs och Mogilnys tid, utan ett professionellt lag i den ryska proffsligan KHL. Snart spred sig ryktet om den unge talangen långt utanför landets gränser och 2011 blev Kucherov draftad som nummer 58 av Tampa Bay Lightning i det årets NHL-draft. Efter några år i en juniorliga i Kanada gick till slut hans pojkdröm äntligen i uppfyllelse då Kucherov gjorde sin första NHL-match med Tampa Bay Lightning 2013. För exakt sex år sedan, den 25 november 2013 med sitt första skott i sitt första byte gjorde Kucherov mål på Henrik Lundqvist i New York Rangers kasse. Han blev därmed den sjunde spelaren i Tampa Bays historia att göra mål i sin NHL-debut. Resten är som man säger historia.
Bäste ryssen i NHL?
Om Kucherov och hans Tampa Bay Lightning åter hittar formen den här säsongen återstår att se. Men om han inte drabbas av några större skador har han med allra största sannolikhet många år framför sig i NHL. När Alexander Ovechkin för några år sen fick frågan om vad han tyckte om Kucherov hade han många lovord att ge till landsmannen.
-Han är en fantastisk skicklig spelare. Han har ett bra skott och en bra blick. Han kommer att bli en av de bästa spelarna i rysk historia.
Många skulle nog hävda att Ovechkin redan fått rätt. En spelare som gjort mest poäng av alla ryska spelare under en säsong förtjänar att räknas med bland de allra största. Kanske kan Kucherov till och med bräcka legendarer som Mogilny, Fedorov och Ovechkin själv och bli den bäste ryske spelaren någonsin i ligan. Förra säsongens rekord kan ingen ta ifrån honom i alla fall, oavsett hur det går i framtiden. Killen som började sin karriär i ett par skridskor som var tre storlekar för stora är den ryska spelare som gjort flest poäng under en säsong i NHL någonsin. Det är inte dåligt.
Att Alexander Mogilny är en av de bästa spelarna i rysk historia är det nog många som också håller med om. Och hans betydelse för ryssarnas inträde i den nordamerikanska hockeyligan kan inte underskattas. Men trots över 1000 poäng och en Stanley Cup-titel på meritlistan finns fortfarande en utmärkelse som Mogilny saknar. Han är den ende av de tre kedjekompisarna från juniortiden som ännu inte bli invald i NHL:s Hall of Fame. 2012 valdes Pavel Bure in och tre år senare var det Sergej Fedorovs tur. I samband med att Fedorov valdes in 2015 sa han till Hockey News att han tyckte att det var självklart att även den tredje spelaren i kedjan skulle komma med i Hall of Fame.
-Han förtjänar den äran. Alex var snabbare än oss alla och Alex var en maskin. Han var byggd som en maskin, sa Fedorov och fortsatte.
-Han är bättre än oss alla. Han är fantastisk.
Källor:
Sportsnet, The Hockey Writers, ESPN, Hockey News, Buffalo News, Wikipedia, SvD, CCCP Hockey (dokumentär)
0 kommentar(er)
